Jag är obekväm med Facebook

Sedan flera år finns jag på Facebook, en sida jag finner mer än milt beroendeframkallande. På olika sätt har jag på Facebook skaffat mig mer än 700 vänner, av vilka jag jag knappast egentligen är personligt bekant med fler än 100. Genom Facebook har jag fått suveräna tips om YouTube-länkar, artiklar och jag har flera gånger fått höra stora nyheter innan de nått de stora medierna. Dessutom har några Facebook-vänner med tiden blivit personliga vänner. Så långt allt gott.

Vad som bekymrar mig är att i alla utbyten jag har med verkliga och virtuella vänner på Facebook finns det alltid en tredje part som registrerar och kartlägger allt jag gör. Denna tredje part är Facebook självt, som registrerar varje knapptryckning man gör och sedan tjänar pengar på de kunskaper de skaffat om de hundratals miljoner människor som använder sidan.

Ingenting försvinner. Även om du tar bort den där uppdateringen du gjorde på fyllan, finns den alltid kvar hos Facebook centralt. Detsamma gäller om du tar bort ditt konto. Facebook har fortfarande ditt namn, adress och vet vilka dina vänner är. För Facebook är denna information en guldgruva och de tänker inte göra sig av med den, om du väl en gång givit den till dem.

Själv kan jag förhoppningsvis stå för allt jag någonsin postat på Facebook, även om där säkert finns saker som jag hoppas potentiella arbetsgivare inte ser, då jag givit uttryck för kontroversiella åsikter om exempelvis narkotikapolitik. Jag kan också acceptera att jag givit upp en dos privatliv i utbyte mot att få använda tjänsten, men Facebook har blivit så stort när det gäller kommunikation att Facebook-meddelanden och chattar i vissa fall ersatt gammelmodigheter som telefon. Telefonbolaget avlyssnar dock inte varje ord du säger för kommersiella syften.

Skulle inte Facebook vara så stort och så beroendeframkallande skulle jag permanent avaktivera mitt konto. Nu fortsätter jag, om än med ett något ansträngt förhållande till och viss misstro gentemot Facebook centralt.