Gurf Morlix, för åtminstone en liten skara människor är känd bl a som gitarrist åt Lucinda Williams, har spelat in en skiva med låtar skrivna av hans gamle vän Blaze Foley (1949-89). Skivan har den något udda titeln "Blaze Foley's 113th Wet Dream", efter en av Foleys låtar. Jag köpte ett signerat exemplar på Burmans Musik i Umeå och skrev sedan en recension för Rootsy.nu. Jag ska inte återge texten här, men ni hittar den genom länken nedan:
Gurf Morlix - Blaze Foley's 113th Wet Dream
fredag 18 februari 2011
onsdag 2 februari 2011
En dikt av Ferlin
Denna gamla dikt av Nils Ferlin säger nog tyvärr en hel del om mig just nu.
"Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara."
"Av ständig oro för stort och smått
jag blev alltmera en igelkott.
Gott folk som klampar min väg förbi
de viskar ofta om hysteri.
Och några talar om stämning
och de moderna om hämning.
Gott folk må prata vad helst dom vill:
mej kryper ingen för nära till.
Jag har en fullgod repertoar
av tricks och konster till självförsvar.
Jag önskar inte bli biten
fast jag är konstig och liten.
Ja, konstig är jag till övermått
och en besynnerlig igelkott.
Ty dessa spjut som jag sträcker ut
har genomborrat mej själv förut.
- Så ber jag, vänligen, bara
gott folk att låta mej vara."
onsdag 12 januari 2011
Några Spotify-listor
Jag kan gott publicera några av mina senaste försök att göra Spotify-listor.
I morgon är det tjugondag Knut, då julen enligt traditionen dansas ut. Denna jullista börjar därför bli ruskigt inaktuell, men åtminstone en handfull av dessa låtar fungerar året om:
Jul 2010
Här finns massor av religiöst färgad amerikansk musik från första halvan av 1900-talet:
Old Time Religion
Låtar om både ädla oädla stenar hittar man här:
Stenar
Ett par svårförklarliga fall av massdöd bland fåglar var på tapeten häromveckan. Det inspirerade mig till en spellista med fåglar som tema:
Fåglar
I morgon är det tjugondag Knut, då julen enligt traditionen dansas ut. Denna jullista börjar därför bli ruskigt inaktuell, men åtminstone en handfull av dessa låtar fungerar året om:
Jul 2010
Här finns massor av religiöst färgad amerikansk musik från första halvan av 1900-talet:
Old Time Religion
Låtar om både ädla oädla stenar hittar man här:
Stenar
Ett par svårförklarliga fall av massdöd bland fåglar var på tapeten häromveckan. Det inspirerade mig till en spellista med fåglar som tema:
Fåglar
Kriminaljournalistik från förr
Som historiskt intresserad är det förstås fascinerande att läsa gamla dagstidningar och tidskrifter. De ger en inblick i hur folk vid den aktuella tiden uppfattade händelser, utan historieböckernas filtrering och efterklokhet. De skvallrar också om värderingar och hur livet kunde se ut.
Kungliga biblioteket har digitaliserat många gamla svenska dagstidningar och gjort det möjligt att läsa dem på nätet. Varje dag länkar de till någon gammal tidning på bibliotekets Twitter-konto.
I dag länkade de till det nummer av tidningen Folkets röst som gavs ut onsdagen den 12 januari 1853. Under rubriken "Domstols- och polis-saker" kunde man hitta den berättelse som återges nedan. Historien i sig är inte så märkvärdig, utan handlar om en övernattning och efterföljande brott i de lägre klassernas Stockholm. Drängen Lundqvist var i alla fall tillräckligt välbeställd för att det stöldbenägna paret Öberg och Söderberg fann det värt att göra inbrott hos honom.
Någon större respekt för privat integritet finns inte i artikeln. De inblandade omnämns med namn och adress och den anonyme skribenten lämnar inte mycket tvivel om vad Lundqvist och Öberg gjorde på natten. Man kan dock fråga sig hur Lundqvist kände Öberg. Var hon prostituerad? Att han skulle ha upplåtit plats i drängkammaren av ren välvilja mot en som hade det sämre beställt förefaller under dessa förhållanden som osannolikt.
Hur de än träffades, här är artikeln, som för oss direkt in i handlingen:
Sistlidne trettondedagsafton, klockan omkring 9 på kvällen, just som drängen vid Kräftriket, Nils Gustaf Lundqvist, en ung, lefnadsfrisk karl, höll på att lägga sig, inkom till honom för 1:sta resan stöld straffade qvinspersonen Anna Stina Öberg, boende i huset No. 25 vid Norrtullsgatan, och begärde nattlogie i hans rum. Som Lundqvist vid tillfället var allena och hans tankar till följe däraf förmodligen sysselsatte sig med andemeningen i dessa visans ord: «Ensam är jag, ack! hur ensam i min kammar', som förut; ingen fröjd är mer gemensam, sedan dagens lek tar slut», samt han dessutom, efter hvad han nu visat, icke är någon «kostföraktare», som det heter, så fick Öberg, hvars frejd härvidlag betydde «minus», alltför gerna stanna qvar. Hvad som vidare under natten tilldrog sig, förmäler icke historien; men - allt nog! - Öberg var den unge drängens gäst till klockan 5 på morgonen, då hon följde honom till staden, dit han efter vanligheten reste in, samt åkte dervid ända fram till Adolf Fredriks kyrka, hvarest hon, under många och hjertliga tacksägelser såväl för det trefvliga nattherberget som för skjutsen, skiljdes från sin välvilliga och troligen äfven ytterst förekommande värd. När Lundqvist sedan, frampå dagen, återkom till sitt hem, fann han, till sin stora förvåning, att inbrottsstöld under tiden skett i hans rum, samt att ur hans chiffonier, hvilken var uppbruten, tillgripits 6 rdr bko i penningar jemte 5 stycken skjortor, och från väggen ett honom äfven tillhörigt, derstädes förut hängande, silfverfickur. Misstankarne om hvem som begått stölden föllo genast på det främmande, Lundqvist under natten haft; och han skyndade derföre åter till staden, samt anmälde förhållandet för vederbörande polis.
Visitation anställdes straxt i Öbergs bostad, dervid hon, som till åtskillige andra personer redan bortlemnat klockan och skjortorne, i smyg stack de stulna penningarne till sin i samma hus boende rätte älskare, en för stöld straffad mansperson Emanuel Söderberg, hvilken ej heller var sen att taga emot och gömma dem. Öberg, tillspord om stölden, nekade i början derför, men erkände sig slutligen ha föröfvat densamma; och skulle, enligt hennes uppgift, dervid så tillgått, att hon, sedan hon på morgonen skiljts vid Lundqvist, åter begifvit sig ut till Kräftriket och, gynnad af det det då ännu rådande mörkret, ingått i drängkammaren genom fönstret, hvars hake hon, medan hon förut var på stället, oförmärkt aftagit.
Såväl Öberg som Söderberg fingo derpå krypa i kurran; och voro båda i fredags inställda till polisförhör, hvarvid målsegaren, den för sin gästfrihet så illa belönade drängen, var närvarande.
Som Öberg upprepade sin förut gjorda bekännelse, angående tillgreppet, så blef målet genast remitteradt till domstol.
Öberg återfördes till häktet; men Söderberg urskuldade sig dermed, att han ej visste annat, än att Öberg erhållit penningerne af sin mor, emedan hon (Öberg) samma dag stölden skedde, sagt sig skulle gå till modern, för att af henne låna 6 rdr.
Kungliga biblioteket har digitaliserat många gamla svenska dagstidningar och gjort det möjligt att läsa dem på nätet. Varje dag länkar de till någon gammal tidning på bibliotekets Twitter-konto.
I dag länkade de till det nummer av tidningen Folkets röst som gavs ut onsdagen den 12 januari 1853. Under rubriken "Domstols- och polis-saker" kunde man hitta den berättelse som återges nedan. Historien i sig är inte så märkvärdig, utan handlar om en övernattning och efterföljande brott i de lägre klassernas Stockholm. Drängen Lundqvist var i alla fall tillräckligt välbeställd för att det stöldbenägna paret Öberg och Söderberg fann det värt att göra inbrott hos honom.
Någon större respekt för privat integritet finns inte i artikeln. De inblandade omnämns med namn och adress och den anonyme skribenten lämnar inte mycket tvivel om vad Lundqvist och Öberg gjorde på natten. Man kan dock fråga sig hur Lundqvist kände Öberg. Var hon prostituerad? Att han skulle ha upplåtit plats i drängkammaren av ren välvilja mot en som hade det sämre beställt förefaller under dessa förhållanden som osannolikt.
Hur de än träffades, här är artikeln, som för oss direkt in i handlingen:
Sistlidne trettondedagsafton, klockan omkring 9 på kvällen, just som drängen vid Kräftriket, Nils Gustaf Lundqvist, en ung, lefnadsfrisk karl, höll på att lägga sig, inkom till honom för 1:sta resan stöld straffade qvinspersonen Anna Stina Öberg, boende i huset No. 25 vid Norrtullsgatan, och begärde nattlogie i hans rum. Som Lundqvist vid tillfället var allena och hans tankar till följe däraf förmodligen sysselsatte sig med andemeningen i dessa visans ord: «Ensam är jag, ack! hur ensam i min kammar', som förut; ingen fröjd är mer gemensam, sedan dagens lek tar slut», samt han dessutom, efter hvad han nu visat, icke är någon «kostföraktare», som det heter, så fick Öberg, hvars frejd härvidlag betydde «minus», alltför gerna stanna qvar. Hvad som vidare under natten tilldrog sig, förmäler icke historien; men - allt nog! - Öberg var den unge drängens gäst till klockan 5 på morgonen, då hon följde honom till staden, dit han efter vanligheten reste in, samt åkte dervid ända fram till Adolf Fredriks kyrka, hvarest hon, under många och hjertliga tacksägelser såväl för det trefvliga nattherberget som för skjutsen, skiljdes från sin välvilliga och troligen äfven ytterst förekommande värd. När Lundqvist sedan, frampå dagen, återkom till sitt hem, fann han, till sin stora förvåning, att inbrottsstöld under tiden skett i hans rum, samt att ur hans chiffonier, hvilken var uppbruten, tillgripits 6 rdr bko i penningar jemte 5 stycken skjortor, och från väggen ett honom äfven tillhörigt, derstädes förut hängande, silfverfickur. Misstankarne om hvem som begått stölden föllo genast på det främmande, Lundqvist under natten haft; och han skyndade derföre åter till staden, samt anmälde förhållandet för vederbörande polis.
Visitation anställdes straxt i Öbergs bostad, dervid hon, som till åtskillige andra personer redan bortlemnat klockan och skjortorne, i smyg stack de stulna penningarne till sin i samma hus boende rätte älskare, en för stöld straffad mansperson Emanuel Söderberg, hvilken ej heller var sen att taga emot och gömma dem. Öberg, tillspord om stölden, nekade i början derför, men erkände sig slutligen ha föröfvat densamma; och skulle, enligt hennes uppgift, dervid så tillgått, att hon, sedan hon på morgonen skiljts vid Lundqvist, åter begifvit sig ut till Kräftriket och, gynnad af det det då ännu rådande mörkret, ingått i drängkammaren genom fönstret, hvars hake hon, medan hon förut var på stället, oförmärkt aftagit.
Såväl Öberg som Söderberg fingo derpå krypa i kurran; och voro båda i fredags inställda till polisförhör, hvarvid målsegaren, den för sin gästfrihet så illa belönade drängen, var närvarande.
Som Öberg upprepade sin förut gjorda bekännelse, angående tillgreppet, så blef målet genast remitteradt till domstol.
Öberg återfördes till häktet; men Söderberg urskuldade sig dermed, att han ej visste annat, än att Öberg erhållit penningerne af sin mor, emedan hon (Öberg) samma dag stölden skedde, sagt sig skulle gå till modern, för att af henne låna 6 rdr.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
